39. Bergspredikan

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 39; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] I dessa delar (Österrike - översättarens anm.) skulle naturligtvis en sådan frukost inte hållits särskilt högt, men i det utlovade landet, som enligt sägnen svämmar över av mjölk och honung, så var detta en den mest utsökta frukost, eftersom särskilt honung i det förlovade landet var och fortfarande står högt i kurs, medan mjölken också är oöverträffad överallt på jorden.

[2] Efter måltiden serverades det frukt av fin kvalité, och många njöt av den och prisade Gud som utrustat frukt med en sådan härlig smak och givit bina möjlighet att suga upp sådan ytterst söt honung från blommorna på ängen, och bära det med sig till sina konstfullt byggda bikupor.

[3] En vis man i gruppen av samarier talade: "Guds visdom, allmakt och godhet kan aldrig lovordas tillräckligt högt. Regnet faller på jorden, en miljon arter och olika sorters växter, träd och buskar suger till sig exakt samma regn och växer i samma jord, ändå har varje växtslag en annan smak, lukt och form. Varje form är vacker och angenäm att titta på och ingenting växer utan att kunna gagnas, och inte ens den mest klena mossan på stenarna växer utan ett syfte.

[4] Lägg därvid till alla jordens djur, i vattnet och i luften. En sådan mångfald och variation, från myggan till elefanten; från kvalstret till det mest enorma monster som kunde bära bergen på sin rygg och leka med Libanons cederträn. Oh Herre, vilken makt, vilken kraft och oändligt djup av visdom det måste finnas hos Gud, som där vägleder och sköter om solen, månen och otaliga stjärnor, håller tillbaka havet i dess djup, byggde bergen på jorden och skapade själva jorden genom det allsmäktiga Ordet.

[5] Jag sade: "Ja, ja, ni har rätt, så det är. Gud är ytterst bra, ytterst klokt, ytterst rättvis och behöver inte någons råd och anvisningar när Han vill göra något. Men jag säger

eder: Även människan på denna jord är kallad att bli så perfekt som Fadern i himlen. Detta har hittills varit omöjligt, eftersom döden regerade på denna jord. Men från och med nu ska det vara möjligt för alla som på allvar strävar efter att leva enligt Min lära. Och jag tror att om Gud erbjuder människan detta i utbyte mot en liten ansträngning, nämligen att följa Min lära, vilket är enkelt, så borde inte människorna bespara sig någon möda för att nå detta höga mål."

[6] Säger översteprästen: "Ja Herre, människan borde verkligen satsa allt för att nå fram till denna fullkomnig. Den som vill njuta av utsikten från ett högt berg får inte dra sig för ansträngningen och besväret att klättra. Den som vill skörda måste plöja och så först, och den som tänker på att vinna något måste ta risken. Men den som inte satsar någonting av rädsla för att inte kunna vinna någonting kan omöjligen någonsin uppnå någonting. Därför Herre, så snart du har visat oss vilka vägar vi skall ta, så skall det inte vara svårt för oss att uppnå vad du just har kungjort för oss, nämligen att vara fullkomlig såsom Fadern i himlen är fullkomlig."

[7] Jag sade: "Sannerligen är det så, och jag vill lägga till: Mitt ok är milt och Min

börda lätt. Men hittills har mänskligheten tvingats att bära tunga bördor, utan att uppnå någonting med detta. Det återstår att se hur deras tro utmanas genom bytet av den betungande gamla tron, som de lärt sig, till den obekanta nya tron. Kommer de inte slutligen att säga: "Om vi ​​inte uppnår någonting genom nit och ihärdigt arbete, vad kommer vi då att uppnå med barnlekar?"

[8] Jag säger till er: ni måste göra er av med den gamle mannen som ni kastar av er en gammal rock och sedan sätta på er en helt ny. Detta är naturligtvis obehagligt i början, men den som inte drivs tillbaka till det gamla vanliga genom struntsaker, utan står ut med det lilla obehaget, kommer att uppnå den fullkomning som jag talade om.

[9] Men gör er alla redo nu, för jag ska snart ge mig av på liten utflykt upp på berget. Den som vill röra sig uppåt med Mig får resa på sig. Och du, Matteus, gå och hämta dina skrivredskap. Men dröj inte eftersom du kan se att jag är på väg att ge mig iväg."

[10] Säger Matteus: "Herre, du vet hur redo jag är att följa Dig. Men om jag går över till mitt hus eller snarare till där jag är anställd och avlönad av romarna som skatteindrivare och skrivare, och blir uppbunden nära den största avspärrningen framför staden, stöter jag förmodligen på en hel del att göra som vanligt. Och de romerska vakterna kommer inte att släppa mig förrän jag har utfört det arbetet. Därför skulle jag skulle föredra om jag kunde få tillräckligt med skrivmaterial här för att räcka i dag, och sedan gå och plocka upp mina i kväll, vilka sedan kommer att räcka för mig i två hela dagar. Ty jag kan inte få täckning för mer än tre dagar från romarna, vilket jag också nästan använder upp."

[11] Jag sade: "Min vän, gör bara alltid som jag säger, så skall det alltid gå bra för dig. Gå bara  iväg som jag sade till dig så kommer du inte idag att råka på något arbete eller någon som väntar vid avspärrningen. Men ta också dina andra skriftlärda med dig, så att Mitt Ord nedtecknas här många gånger om.” Matteus säger: ”Tja, i så fall kan jag faktiskt gå."

[12] Med detta går Matteus skatteindrivaren och allt blir precis såsom jag förutsagt. Han återvänder snart med tre andra skriftlärda och vi är på väg till berget Gerizim, tillsammans med alla andra i huset. Och när vi kommer till berget efter en timme, frågar översteprästen mig om han skulle gå upp och öppna Guds gamla hus.

[13] Men Jag pekar på området och de många människorna som följde oss, och säger till honom: ’Du förstår min vän, detta är det äldsta och det mest lämpliga Guds hus, men det är mycket eftersatt och jag önskar rusta upp det, som jag gjorde med Irhaels hus. Men för vårt ändamål behövs inte det gamla huset idag, och detta område vid foten av berget räcker. Det finns dessutom några bänkar och bord här som kommer väl till pass för de skriftlärda. Öppna därför edra öron, ögon och hjärtan och var redo, för nu skall det ske inför edra ögon som profeten Jesaja förutspådde. "

[14] säger Matteus: "Herre, vi är redo att höra dig."

[Här följer alltså Jesu Bergspredikan, som inte återges här utan kan läsas i Bibeln.]

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt: https://www.jakob-lorber-australia.net

40. Prästerna kritiserar bergspredikan

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 40; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] När predikan var slut var många chockade, och främst prästerna och några bland folket sade: "Vem kan uppnå frälsning? Vi lärare av lagen förkunnar också korrekt och rättrådigt såsom Moses en gång tillkännagav buden till folket från berget. Men allt det är som dagg och en mild kvällsbris jämfört med denna strikta undervisning och den mäktigaste av predikningar. Det finns knappast ett hållbart argument mot sådana föreskrifter, men de är alltför stränga och knappast någon kommer att kunna utöva dem.

[2] Vem kan älska sin fiende, och vem gör gott mot den som skadar honom med uppsåt och vem kan välsigna dem som hatar honom och bara talar illa om honom? Och om en person vill låna något från mig, får jag inte vända mig bort och vägra att lyssna på honom eller stålsätta mitt hjärta mot hans ord, även om jag klart och tydligt inser att låntagaren aldrig kommer att kunna lämna tillbaka det han har lånat? Åh, en sådan dum idé. Om de lata och ansvarslösa hör detta, kommer de då inte omgående att gå till de rika och låna från dem så länge dessa besitter något? När de på detta sätt  - och ingenting är enklare än så - har  lånat ut allt till de fattiga, som aldrig kan lämna tillbaka det som de har lånat, och i slutändan inte har någonting kvar själva, uppstår frågan: vem kommer i framtiden att arbeta och från vem kommer de fattiga då att få ett lån?

[3] Det är bara alltför uppenbart att med iakttagande av sådana föreskrifter, som går emot hur alla mänskliga samfund är beskaffade, skulle världen på nolltid bli en riktig öken. När världen väl blivit en öken, var skall människorna då få någon utbildning, eftersom alla skolor upphör att existera om ingen har några medel att skapa och understödja dem?

[4] Denna lära kommer inte alls att fungera. De dåliga människorna och fienderna till

det goda och deras goda gärningar måste straffas. Och den som slår mig i ansiktet måste slås tillbaka två gånger, minst, så att han inte längre önskar att slå mig i ansiktet igen. Den slarviga låntagaren måste placeras i ett arbetshus för att lära sig att arbeta och i framtiden förtjäna sitt uppehälle genom flitigt arbete med sina händer. Den mycket fattiga får be om allmosor och de kommer inte att förvägras detta. Det är en gammal men mycket bra lag enligt vilken ett mänskligt samhälle mycket väl kan fungera. Men de föreskrifter som denne påstådde Kristus nu har givit är för opraktiska för mänskligt liv och kan omöjligen godkännas.

[5] Jag ville inte tala om alla de andra sakerna, så absurda som de lät, förutom den föreslagna lemlästningen av delar av den egna kroppen när man blir förargad på sig själv och dessutom den föreslagna sysslolösheten, enligt vilken ingen bör bry sig om någonting annat än att bara fortsätta söka Guds Rike, som om allt annat skulle ges honom från ovan. Låt oss pröva detta endast för en period på några månader, under vilka människor inte rör vid någonting eller arbetar, så kommer vi snart upptäcka huruvida stekt fisk simmar in i deras munnar.

[6] Och hur dum är inte den föreslagna lemlästningen när de egna lemmarna är till förtret. Om vi ​​låter någon med en skarp yxa i sin högra hand hugga av och slänga bort den vänstra, vad skall han då göra när den högra efteråt förargar honom ? Hur skall han hugga av den, och hur skall han riva ut ögonen och utan händer, slutligen, hugga av fötterna vilka fortfarande skulle kunna vara honom till förtret? Åh, lämna oss ifred för en sådan lära. Detta skulle inte ens duga för en krokodil, än mindre för människan. Om ni bara tänker lite på följderna, så kommer det att bli klart för er att en sådan lära inte kan vara något annat än resultatet av någon gammal judisk fanatism.

[7] Och om alla änglarna härstammade från Himlarna och undervisade människor att uppnå evigt liv på så sätt och att använda sådana medel för att få komma till Himlen, så borde sådana idiotiska lärare förpassas ur världen, så att de kan svälja sin idiotiska Himmel. Så inkonsekvent. ”Tand för tand" och "öga för öga" anser han orättvis och grym, och predikar yttersta mildhet och tolerans, och han till och med öppnar porten för alla tjuvar genom att säga: "Om en människa vill ha din skjorta, så låt honom också få din jacka." Vilken lära ! Men å andra sidan, människorna förmodas riva ut sina ögon och hugga av sig händer och fötter. Vem av er har någonsin hört ett värre nonsens?

[8] Här stiger prästen fram till mig och säger: "Mästare, dina gärningar bevisar att du kan göra mer än en vanlig människa. Men, om du är förmögen att tänka rätt, vilket jag inte betvivlar eftersom jag hörde dig tala mycket vist i Irhaels hus, ta då tillbaka vissa av din predikans mest ogenomförbara föreskrifter. Annars måste vi, trots alla dina gärningar, som verkligen är värdiga en Messias, betrakta dig som en fanatisk trollkarl som undervisats i någon gammal egyptisk skola och utvisa dig härifrån som en riktig hädare av Messias.

[9] Ta bara en närmare titt på din mäktiga undervisning, så kommer du att förstå att din lära är ganska värdelös för att få evigt liv och inte kan följas av någon. Ty, om en person skall komma till Himlen på ett sådant sätt, så går han säkert miste om Himlen. Det skulle vara föredra att inte ha blivit född än att på detta sätt komma till Himlen, som man endast kan komma in i som en lemlästad krympling. Säg mig ärligt om du förstår detta eller om du verkligen menar allvar med din lära.”

[10] Jag sade: "Du är överstepräst, men du är blindare än en mullvad under jorden. Vad kan förväntas av de andra? Jag framställde här liknelser för dig och du sväljer bara deras materiella del som hotar att kväva dig. Du verkar inte ha den minsta aning om den andliga innebörd som jag lade in i dessa bilder.

[11] Tro mig, vi är precis lika kloka som du inbillar dig att du själv är och vet mycket väl om en person kan och borde lemlästa sig själv för att vinna evigt liv. Men vi vet också att du inte förstår det andliga budskapet i denna undervisning och inte kommer inte att kunna förstå det på ganska lång tid. Vi skall dock inte ta tillbaka vad vi sagt på grund av det. Även om du har öron, så hör de inte rätt. Du har också ögon, men de är blinda för det andliga och, trots att dina öron och ögon är öppna, så hör och ser du ingenting.'

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

41. Bristande förståelse för symboliken i bergspredikan

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 41; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Säger översteprästen: "Ja, ja, du kanske också har rätt när det gäller detta, och jag skall inte, och kan inte heller i detta skede, bestrida huruvida - och vilken typ av - andlig symbolik som ligger i dina liknelser då du undervisar. Men en sak som du inte kan ifrågasätta är att om Jag, till exempel, vill lära ut någonting till någon som jag vill att han skall förstå och utöva som min lärjunge, så måste jag väl undervisa på ett sådant sätt att min lärjunge förstår denna undervisning såsom den var ämnad. När jag väl vet att min lärjunge till fullo har förstått min läras innersta sanning, så har jag all rätt att kräva av min lärjunge att handla enligt min lära.

[2] Om jag undervisar någon med liknelser, vilka i sig är omöjliga att utöva i praktiken, och om min lärjunge sedan frågade mig: "Vad betyder det? Hur ska jag kunna ta mitt eget liv för att vinna livet? Hur ska jag kunna ta livet av mig, så att jag som en död man kan få en nytt, och till och med ett evigt liv, utifrån denna död? ", så skall jag säga till honom, ”Hör upp min vän, du måste förstå detta på det och det sättet. Ty se, mellan den givna liknelsen och den sanning som den innehåller finns den eller den andliga överensstämmelsen, och du måste inordna ditt liv i enlighet med denna överensstämmelse, inte med en yttre bild.

[3] Se, Mästare, då kommer lärjungen att förstå det och, som redan nämnts, jag har då all rätt att kräva av honom att handla i en anda av min läras sanning. Men kan jag, utan att vara en dåre, förvänta mig av honom att han handlar efter min grova liknelse? Och om jag på fullt allvar krävde detta så skulle för alla tänkande människor framstå som en man som bar vatten i ett förseglat förvaringskärl och när en törstig man kom till honom och bad att få dricka, så räckte vattenbäraren omgående fram den tillslutna vattenkrukan i det att han sade: ”Här har du krukan - drick.” Den törstige mannen försökte då dricka, men kunde inte hitta en öppning och frågade bäraren: "Jag kan inte dricka ur den eftersom krukan är tillsluten överallt?” Och bäraren sade till honom: "Om du är blind och inte kan hitta öppningen, svälj då hela krukan så  kommer du därmed också att svälja vattnet i den."

[4] Berätta för mig, du annars så älskade och visa Mästare, vad den törstige mannen skulle behöva säga till en sådan bärare? I detta fall tror jag att han med rätta  kunde kalla en sådan vattenbärare för en dåre.

[5] Detta betyder inte att jag precis vill kalla dig dåre, men om Du säger att vi på grund av vår andliga blindhet och dövhet inte kan förstå andan i din undervisning, så vore din undervisning fortfarande som vattnet i en förseglad vattenkruka som den törstige mannen faktiskt måste svälja tillsammans med vattnet, ett krav som endast kunde komma från en profet som har rymt från en mentalsjukhus. Du får betrakta detta som du behagar. Så länge du inte lägger till en tillräcklig förklaring för din undervisning, vilken i mångt och mycket innehåller sådant som är gott och sant, så håller jag och många klartänkta människor fast vid det som jag har uttryckt, att Du på grund av din undervisning aldrig kommer att få uppleva att vi beredvilligt skall börja hugga av oss händer och fötter och riva ut våra ögon. Vi kommer också fortsätta att arbeta som tidigare och få vårt bröd genom vårt anletes svett, och den som svekfullt förolämpar oss, skall inte skonas från ett rättvist straff.

[6] Till tjuven som stjäl en skjorta från oss skall vi inte ge vår rock också, utan han skall gripas och kastas i fängelse, där han kommer att ges tillräckligt med tid för att ångra sin orättfärdiga handling och leva ett bättre liv. Om du verkligen är en vis man från Gud, måste du också vara övertygad om det heliga i att hålla fast vid den mosaiska lagen, som Gud själv i blixt och dunder förkunnade för till israeliterna i öknen. Men om du vill bryta mot lagen med din undervisning, var beredd på att du kan få möta Jehova."

[7] Jag sade: "Jag är av den åsikten att lagstiftaren har rätt att antingen låta lagen vara och själv uppfylla den enligt dess anda och sanning eller under vissa villkor avskaffa den helt."

[8] Säger översteprästen: ”Nu låter detta säreget från din mun. I morse hade jag vördat sådana ord från din mun, ty då tycktes det mig som om du verkligen var Den Utlovade. Men efter det du predikat har du i mina ögon blivit en galning, som behagar att presentera sin fixa idé för oss som den utlovade Messias visdom. Därför måste du nu snarare förklara din grova lära, som utan tillräcklig förklaring ingen någonsin kan fatta och handla efter.”

[9] Jag sade: "Berätta vad som förvirrar dig så mycket i min undervisning, så skall jag lösa problemet för dig."

[10] Säger översteprästen: "Jag har redan nämnt det flera gånger, men för att visa att jag är mycket resonabel och måttlig, tillkännager jag nu att jag godtar alla andra punkter i din undervisning som goda och visa, men jag kan omöjligt godtaga att riva ur ögonen och hugga av händer och fötter. Tänk över själv om det är möjligt att riva ut sina ögon. Kommer dessutom inte den som själv hugger av en av sina händer eller fötter att snart blöda ihjäl? Och när han väl är död, vilka frukter av förbättring kommer han då kunna att åstadkomma?

[11] Se, det är din läras ogenomförbara detalj som man rimligen aldrig kan foga sig i. Och om det ändå skulle finnas några dårar som fogar sig i en sådan lära, så kommer de inte att bli något bättre genom detta. Ty om någon överlevde, vem skulle då inte att prisa Gud för den misär en sådan lära, som påstås komma från Gud, har orsakat honom."

[12] Jag sade: ”Nåväl, din förfrågan är rimlig och jag kan säga dig: Bland alla präster sedan Samuel så är du den klokaste. Ty du har ett hederligt hjärta och förkastar egentligen inte min lära utan vill bara få den förklarad. Därför kommer jag också att ge dig klarhet. Denna klarhet kommer inte från min mun, utan från en av mina lärjungars mun. Vänd dig nu till en av mina lärjungar, som kommer att visa dig att min lära redan förstås av människor utan min förklaring."

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt: https://www.jakob-lorber-australia.net

42. Bergspredikan tydligt förklarad av Natanael

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 42; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Här vänder sig översteprästen till Natanael och säger till honom: ”Genom att följa din mästares anvisning, råkar jag nu vända mig till dig. Kan du därför åtminstone förklara den svåraste punkten i din mästares lära för mig? Men var snäll att bara använda tydligt och rent språk, för med ett töcken över ett töcken, kan inte ett rum lysas upp. Och var så god att tala nu."

[2] Svarar Natanael: 'Är du så inskränkt att du kan inte ta till dig en klart fastställd lära i dess verkliga betydelse? Har inte praktiskt alla profeter förutspått att Kristus skulle öppna sin mun för att tala till folket enbart i liknelser?"

[3] Säger översteprästen: "Ja, du har rätt, det är så det är skrivet.”

[4] Fortsätter Natanael: "Tja, eftersom du, som någon som är insatt i Skriften, känner till detta, varför kallar du då Herren för en dåre för att han enligt Skriften talar i liknelser? Du kan naturligtvis be Herren om ett klargörande för att hjälpa dig att förstå dem, men inte kalla honom en idiot om du inte förstår hans allegoriska tal, eftersom du fortfarande är okunnig i sådana gudomliga frågor.

[5] Försök förstå att alla saker i naturen är ordnade på ett visst sätt och endast kan existera i sin specifika ordning. Således har även det som hör anden till sin speciella ordning, bortom vilken de inte kan finnas till och inte heller föreställas eller uttryckas i ord. Men mellan det materiella och det andliga, eftersom den förstnämnda har utgått från den senare, finns det och föreligger det en exakt överensstämmelse som naturligtvis endast Herren känner till i alla sina detaljer.

[6] Så när Herren berättar för oss - som alla fortfarande befinner oss inom den materiella existensens fasta ordning - om rent andliga ting, kan han göra detta endast med hjälp av bilder. För att kunna förstå dessa på rätt sätt, måste vi sträva efter att väcka vår ande genom att leva efter tio Guds bud. När detta uppvaknande har skett, skall vi sedan öppet förstå allt som Herren har berättat och uppenbarat genom en sådan en motsvarande liknelse. Och det är i detta avseende som hans gudomliga Ord för evigt skiljer sig från vår mänskliga ord.

[7] Men var nu extra uppmärksam. Vad ögat är för den materiella människan, är  förmågan att begrunda gudomliga och himmelska saker för anden, vilken ensamt svarar mot det andligas natur i dess mest välsignade, eviga existens.

[8] Men eftersom anden, enligt den mest ovillkorliga gudomliga ordningen, under en viss tid måste vara fången i denna världs köttsliga stoff, så att den kan bli fast och stadig i sin frihet och nästan totala självständighet från Gud, utan vilket den aldrig skulle kunna skåda Gud, än mindre existera i, vid sidan om och med Gud (men när anden mognar inom det fysiska och blir ståndaktig i frihet och oberoende från Gud, är den utsatt för den helt oundvikliga risken att slukas upp av materian och förgås tillsammans med den, från vars död ett uppvaknande till livet i Gud är och måste vara oerhört svårt och smärtsamt) - så sade Herren, inte till den fysiska människan, naturligtvis, utan till den andliga människan: "Om ditt öga stör dig, riv ut det och kasta bort det, för det är bättre att komma in i Himlen med ett öga, än till helvetet med båda”, vilket betyder så mycket som: Om du finner världens glitter alltför frestande, försök då att vända dig bort från sådant glitter, som drar in dig i det döda hos materian. Beröva dig som ande den tomma tillfredsställelse som världens nöjen kan erbjuda och vänd dig med din själ till de rent himmelska ting. Ty det är bättre för dig att komma in riket för evigt liv utan mycken världslig kunskap än att uppslukas av död materia - alltför världsligt klok å ena sidan, och alltför lite andligt klok å andra sidan.

[9] Om Herren här talade om två ögon, händer och fötter, så menade han därigenom inte kroppens två ögon och två händer och fötter, utan uppenbarligen bara andens dubbla förmåga att se, handla och göra framsteg. Han varnar inte köttet, som inte har något liv, utan anden för att inte befatta sig med världen, när den känner sig alltför mycket dragen till den. I så fall är det bättre att träda in i evigt liv utan kunskap om världen än att till slut slukas upp av världens ovillkorliga dom på grund av för mycket världsliga kunskap.

[10] Anden skall naturligtvis också se världen och lära känna den, men den ska inte finna nöje i den. När den börjar känna att världen lockar den, bör den genast omgående vända sig bort från världen eftersom fara redan hotar. Försök nu förstå, att detta nödvändiga att vända sig bort ifrån uttrycks genom den motsvarande bilden att riva ut ett öga. Och Han som kan ge oss en sådan träffande bild måste säkert vara väl insatt i människans alla andliga och materiella omständigheter. Enligt min mening kan detta vara möjligt endast för Honom genom vars kraft, kärlek och visdom allt andligt och fysiskt har skapats. Jag tror att du nu har förstått mig och inser hur uppseendeväckande du har syndat mot Honom som bär din liksom alla våra liv i Sin allsmäktiga hand."

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

43. Ytterligare förklaring av Natanael

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 43; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

Nu blir översteprästen, liksom många andra, är helt bestört och säger efter en stund: "Ja, ja, nu förstår jag. Men varför talade inte Herren direkt så tydligt som du nu har talat? Då skulle jag säkert inte ha syndat mot honom."

[2] Natanael säger: "Om en sju-årig pojke skulle fråga mig detta skulle jag inte alls bli förvånad. Men jag undrar hur du, en av denna plats främsta visa, kunde fråga så.

[3] Skulle du inte också vilja fråga Herren varför han gav sädeskornet förmågan till gränslös utformning och utveckling av det träd som kommer ur detta? Varför finns trädets långtråkiga utveckling från sädeskornet och efter detta den långa väntan på den mogna frukten? Försök förstå hur dåraktig du fortfarande är.

[4] Herrens ord och undervisning är som alla Hans verk. Han ger oss Sin undervisning i frö-skidor. Dessa måste vi först så i vår andes jord, vars jord kallas kärlek. Då kommer utsädet att gro och växa till ett träd av sann kunskap om Gud och oss själva. Och från detta träd vi ska sedan i sinom tid kunna samla fullkomligt

mogen frukt till evigt liv.

[5] Kärleken är det väsentligaste. Utan den kan ingen andlig frukt tillväxa. Så ditt vete i luften och se efter om det växer och bär frukt för dig. Men om du lägger ner vetekornet i god jord, så kommer det att växa och bära flerdubbel frukt. Den rätta kärleken, är emellertid en lämplig jord för det andliga sädeskorn som vi får från Herrens mun.

[6] Detta är anledningen till att Herren för er alla nu har avskaffat den hårda mosaiska  strafflagen, så att ni snart i god jord kan växa er rikare i edra hjärtan. Ty den som bestraffar enligt lagen har liten eller ofta ingen kärlek alls och det gudomliga

ord-fröet kommer därför bara att utvecklas dåligt i honom. Den som straffas står ändå under dom där det inte finns någon kärlek, eftersom dömandet är kärlekens död.

[7] Därför är det bättre om ni inte omedelbart ser edra medmänniskors fel, utan är fördragsamma och tålmodiga. Och om de i sin svaghet ber er om något, så skall ni inte förvägra dem detta, på det att kärleken kan fortsätta växa inom er själva och även inom edra svaga bröder. När detta väl finns i överflöd inom er såväl som inom edra bröder, så kommer det gudomliga fröet inom er att växa och de svaga kommer då i sin styrka att betrakta er med god vilja och belöna er många gånger om för vad ni gjorde för honom när han var svag.

[8] Men om ni är snåla och kärva, när det gäller edra svaga bröder, kommer ni själva aldrig att nå fram till en gudomlig frukt inom er och dömandet av de svaga kommer till slut att också förstöra er. 

[9] När Herren sade: ”Ge också rocken till den som ber dig om din skjorta, ”ville han bara påpeka att ni, som är rika och har många ägodelar, bör ge rikligt till de fattiga

när de kommer till er. Därmed erhåller ni också mycket [kärleks-]jord i era hjärtan och blir därmed lyckliga av att besitta en sådan äkta jord. Och de fattiga kommer sannerligen att välsigna er. Ty från edra hjärtan får de den mest verkningsfulla predikan av Guds sanna evangelium och blir därigenom starka för ert eget eviga stöd. Men om ni ger snålt och beräknar när och hur mycket man ska ge, så hjälper ni varken er själva eller era fattiga bröder. Och på grund av det kommer dessa aldrig att bli ett stöd för er. "

 Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

44. Symboliska ögon, armar och fötter

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 44; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Översteprästen, som högst uppmärksamt har lyssnat på detta tal , säger: "Allt är nu i sin ordning och jag tror att jag förstår allt detta ganska väl. Det finns bara en sak till som jag vill ta upp: Mästaren talar faktiskt bara om att riva ut det högra ögat och skära av den högra handen. Endast i min sökiver har jag också lagt till fötterna. Men se, nu har du också för mig förklarat om kapningen på fötterna precis såsom du gjorde om ögat och handen, vilket endast Herren talade om, så vitt jag vet. Du sa att det fanns överensstämmelse endast i Herrens Ord som talar till människans själ. Hur kan det då komma sig att du fann överensstämmelse också i mitt tillägg?

[2] Nathanael säger: "Du har fel. Herren talade också om den högra foten, men han antydde för de skriftlärda att utelämna det om foten eftersom de som har riktat sin inre syn mot himlen och har aktiverat sin vilja till kärlek - vilket motsvarar vänster arm som hjärtats hand - i enlighet med Guds vilja efter att ha blivit av med höger arm eller höger hand, med vilket underförstås den rent världsliga drivkraften, inte längre behöver befria sig från den högra foten. När väl ögat befinner sig i rätt ljus och handen, eller snarare viljan, handlar korrekt, så sker där framstegen in i det eviga livets regioner automatiskt eller höger fot,

som betecknar världsliga framsteg, är redan automatiskt avskild och man behöver inte längre någon särskild ansträngning.

[3] Ni samariter kunde lika gärna börja med foten, för även om er syn nu riktas mot det gudomliga och edra händer är inbegripna i rättfärdiga gärningar, så är er fot eller er iver för framsteg inriktad mot världen. Ni förväntar er av Messias

något helt annat än vad ni borde förvänta er av honom, enligt alla profeters förutsägelser. Och det är, andligt sett, er högra fot som ni borde avskilja, så att

ni kan börja anträda den rätta vägen till Guds rike. Det är endast på grund av er som Herren också talade om högerfoten, men inte fick det nedtecknat eftersom de framtida anhängarna av Herrens lära mycket väl kommer att veta var och vari Messias rike är och består och vad som måste göras för att inträda däri. Är

det något annat du vill fråga om?"

[4] Översteprästen säger: "Nu är allt klart för mig så långt jag kan begripa. Men trots att jag nu förstår det, måste jag tillägga att din undervisning, såsom den är given, är en sträng lära som är svår att förstå och du kommer att upptäcka att många tar anstöt av den.

[5] Inte för att jag vill vara en dålig profet för dig, men jag kan berätta för dig att

med de arroganta judarna kommer du inte att uppnå vad du har uppnått med oss, trots vår dumhet i många stycken. Vi tror på dig nu, även om det fortfarande känns som i en dröm. Framträdande judar, kommer dock inte att tro på dig på detta sätt. De kommer att be dig om att utföra under och kan i slutet även komma att förfölja dig på grund av undren. Vi bad dig inte om under, men du gjorde dem ändå frivilligt.

[6] Vi tror inte på dig på grund av undren, som delvis också kunde utförts av människor, utan enbart på grund av undervisningen, eftersom den

nu har förklarats för oss. Därför bör du stanna hos oss, ty bland de stolta judarna och grekerna du kommer att ha ringa framgång."

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net

45. Alla kan inte följa Herren fysiskt

[Ur "The Great Gospel of John" av Jakob Lorber, bok 1; kap. 45; röd text = Jesus, svart text = alla övriga]

[1] Natanael säger: "Så här långt har jag varit tvungen att instruera dig. Från och med nu ligger allt i Herrens hand. Vad Han vill, skall vi också vilja och göra, ty vi är alla fortfarande mycket torftiga i andligt avseende. Därför måste vi vara med honom, så att vi kan komma till Himmelriket. Tillsammans med Herren kommer vi att stå ut med allt lidande och förföljelse, så att vi med och i Honom får verklig tröst. Låt oss i hans namn vara ödmjuka i alla våra tankar, åsikter, önskningar och begär, och också i alla våra handlingar, så att vi verkligen kan ta den sanna jorden i besittning, som är Guds rena kärlek i våra hjärtan.

[2] Vi får inte heller sky landet där förhållandena är hårda och orättfärdiga. Vi  skall hungra och törsta efter sann rättvisa, eftersom vi har Honom med oss ​​som sannerligen kan tillgodose våra behov för evigt.

[3] Och vi skall själva vara barmhärtigast mot varenda en, oavsett om han är 

rättvis eller orättvis i sina förehavanden med oss, så att vi i Herrens ögon kan anses värdiga Guds stora nåd.

[4] Vi kommer också att överallt, precis som här framför er, vakta vår hjärtan så mycket som möjligt mot orenhet, så att inte Herren vänder sig bort från oss när vi möter Honom. För med ett orent hjärta kan man inte närma sig Gud och i all sanning andligen begrunda Hans anlete och hans verks rikliga under.

[5] Om vi ​​har ett rent hjärta, måste vi vara fredliga, tålmodiga och skonsamma mot alla. Ty ett argt hjärta kan aldrig vara rent, eftersom ilska alltid tillväxer på grund av stolthet. Men om vi har ett fredligt hjärta, kan vi som barn med tillförsikt närma oss Honom som gav oss  guds son-skap och Själv lärde oss att be till Gud som vår Fader.

[6] Det har ingen betydelse, min vän om vi , som du tror, ​​skall  förföljas i andra länder och platser på grund av vår högst rättfärdiga sak, för vi har Honom och genom Honom himlarnas Himmel. Och således är vi lyckliga redan här, ytterst lyckliga, oavsett om folk älskar oss eller hånar och förföljer oss för Hans skull, eftersom han är Herre över alla och allting. Vi tjänar Honom framför allt, som alla himlar lyder och är alltid beredda att tjäna, såsom vi kunde övertyga oss om igår och vid tidigare tillfällen, och detta enbart är vår högsta belöning och största ära. Var därför inte orolig för oss, ty vi vet och inser vad vi har att räkna med.

[7] Översteprästen blev ganska förvånad över detta tal så fullt av beslutsamhet och sade: "Sannerligen, om jag inte behövdes här och inte hade fru och barn och några andra förpliktelser, så skulle jag gå med dig."

[8] Natanael säger : "Vi har lämnat fruar, barn och andra saker och har följt Honom och våra fruar och barn är ändå i livet. Vet du vad jag tycker om detta: den som inte i den här världen, av kärlek till Honom, kan lämna vad det nu vara må, är inte värdig Hans nåd. Oavsett om detta är stötande eller ej, så är det så frågan står. Mitt hjärta säger mig detta, och i hjärtat är allt sanning när anden inom det har väckts till den levande tanken på Gud. Han behöver inte oss, men vi behöver Honom.

[9] Har ni någonsin hjälpt Honom att få den enorma solen att stiga upp ovanför den vidsträckta horisonten och sprida sitt himmelska ljus över den väldiga jorden? Eller har ni någonsin sett, än mindre smitt de bojor som Herren sätter på vindarna, hur han lägger band på blixten och den mäktiga åskan och havet i dess djup? Vem kan göra anspråk på att någonsin att ha hjälpt Herren med någonting? Och om det förhåller sig så, vem kan, när han kallas av Herren att följa honom, fortfarande tänka på sin fru, sina barn och sina saker och inte ovillkorligen följa - Honom, allt livs, alla himlars och alla världars Herre, som vi har väntat så länge på skall komma och som nu har kommit precis det sätt som alla profeter och patriarker hade förutspått?

[10] Översteprästen säger: "Om jag bara inte vore överstepräst, skulle jag i själva verket gör vad ni alla har gjort. Men jag är överstepräst och eftersom ni, som jag har hört, kommer att stanna här bara ytterligare en dag, behöver dessa människor, som är så svaga i tron, mig som ögat behövs för att se. Därmed förstår ni att jag måste stanna kvar här, inte så mycket på grund av min fru, mina barn och saker, utan snarare på grund av dessa svagt troende, som under ganska lång tid ändå inte helt kommer att överge sin gamla idéuppsättning om Messias karaktär och syftet med hans ankomst. Det kommer att kosta mig stor möda, men vad kan jag göra?

[11] Jag är nu övertygad om att er Mästare är den utlovade Messias, men vad skall man säga om min församling? Ni har sett hur många lämnade redan under predikan. Dessa är ansatta av misstroende som de nu ihärdigt kommer att sprida och många som fortfarande fanns kvar och igår var fullt troende har nu också sina tvivel och inte vet vad de skall tro.

[12] Tänk vilket jobb jag, som är ett orakel för dem alla, kommer att få. Men om jag inte omvänder dem, kommer de att ända till världens ände förbli vad ni än kan föreställa er, men inte vad de är tänkta att vara. Och se, det är den främsta anledningen till varför jag måste vara kvar här, och jag är övertygad om att Herren inte förnekar mig Sin nåd på grund av detta. Även om jag inte kroppsligen befinner mig i Hans sällskap, skall jag andligen förbli så för evigt och sträva efter att tjäna honom som en högst trogen tjänare och herde i full överensstämmelse med Hans här tillkännagivna lära, och jag tror att han kommer att gå med på detta. "

[13] Jag sade: "Ja, det skulle jag vilja det och det passar mig väldigt bra. Du kommer att bli ett utmärkt verktyg för mig i denna gemenskap och din belöning i himlen kommer en gång att bli stor. Men nu har det blivit kväll. Låt oss gå hem igen. Låt det ske."

[14] Efter dessa ord vi gick ner från berget och hemåt. Det var fortfarande en ganska stor folkmassa runtomkring, fastän många tidigare, när jag slutade min predikan, hade lämnat fulla av misstro och irritation.

Översättning från engelska av mig.

[Den som vill veta mera om bakgrunden till verket kan läsa detta här och den som vill läsa alla de 2.500 kapitlen (eng.) kan ladda ner dessa gratis från denna sajt:  https://www.jakob-lorber-australia.net